Yngstasonen är "duktig" i skolan. Går i 7:an och har UMV för det mesta. Aldrig omprov, aldrig sjuk.
Han är också "duktig" på hockey. Bra på rören, spelsinne, vinnarskalle, gör mest mål och assist i laget.
Omtyckt för att han säger vad han tycker.
Han har en bästis i klassen som är raka motsatsen. För det mesta omprov, svårt för de flesta ämnena. Hemringningar om läxläsning och bus.
Han spelar hockey i samma lag. Ingen stjärna. Långt därifrån.
Idag hade klassen engelskaprov. Yngstasonen och bästisen "råkade" hamna bredvid varandra.
Det innebär att bästisen får UMV. För första gången någonsin. Och 500:- av sin mamma.
Jag är så jävla glad att ha en son som bjuder på sånt här. Som inte sitter som värsta egot och håller för sitt prov, utan hjälper sin polare.
För bästisen är glad, rolig, snäll, hjälpsam, omtänksam, ärlig, omtyckt.
Allt det där livet handlar om egentligen.
Och jag tänker icke tänka pretto-tankar, typ fusk, bästisen lär sig inget av att skriva av, eller något annat vuxentänk.
Dom här två killarna kommer klara sig jävligt bra här i livet. I know.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar