Diagnos Typisk Svensk?

Kollar reallife på 5an, Ullared. Jag blir beklämd.

Inte kan väl så många i Sverige på allvar vara lätt utvecklingsstörda?

Jag har också varit på Ullared. Min bror bor i närheten.

Det är kul där. Man handlar 10 000 artiklar som man inte hade en aning om att man behövde.

Jag är antagligen också lätt utvecklingsstörd.

Men jag har faanimig inte ställt mig i VINKRUTAN.

Vårtecken

Varenda år hinner jag glömma hur mina byxor ser ut nertill från mars till juni.

Nytvättade imorse. Gick 40m från bilen in på ICA och ut igen.

Jag fattar inte. Jag går helt jävla normalt.

Kollmorsan - sure...

Vi spelar plump med yngstasonen, äldstasonen, flickvän, och en kompis till äldstasonen.

Han är rolig, kompisen. Utan att veta om det. Berättar historia efter historia.

Just nu berättar han om deras vakthund Sigge. En dvärgschnautzer. Dörrklockan ringde och Sigge gjorde sitt jobb, vaktade hela vägen ner för trappan till ytterdörren. Men Sigge snubblade på översta trappsteget. Så det blev ett dygn hos veterinären. Kostnad 10 000 kr.

För en stund sen berättade han om när mellansonen och han gjorde scones här hemma i åk 8. Yngstasonen kom hem och låg efter en stunds retande som en makaron på golvet medan mellansonen matade sparkar i magen på honom.

Dom två bröderna som idag längtar mest efter varandra.

Jag vill inte höra mer om saker jag inte vill veta. Det här va bara lite skrap på ytan antagligen.

Äktenskapsförmedlare

Yngstasonens hockeytränare är ett kapitel för sig.

Som hockeytränare är han guld, både på och utanför isen.

Dock - han har ingen tjej. Och det är ett majorproblem för en del av oss föräldrar. För han tycker gott vi kan hjälpa honom hitta en rar tös i hans ålder. Så när jag lessnat och drar iväg ett sms typ " men förfaan ta ledigt ett dygn och fixa själv!!! " så får man till svar

Jamen snälla, du kan väl försöka?

Imorgon ska jag på dop. Det kommer krylla av 80-talister. Hälften brudar. Så jag skickar runt en cirkulationslista där de får skriva sitt namn o mobilnr. Foto behövs inte, så desperat är han. Och jag skiter fullständigt i om de är gängade eller inte, eller om det är självaste dopmamman.

Så gör jag.

Kung Ugglas dag idag

Tänkte just att jag inte hört av äldstasonen idag.

Han brukar alltid få till ett sms eller ett samtal om dagen.

Så slår det mig att det är LÖN idag. Och den 25e. Han är ju antagligen KUNG i baren à la Uggla.

Och förmodligen där med Kungens dotter och annat löst folk.

Vår tids folksjukdom.

Utbrändhet, vår tids folksjukdom. Stressrelaterad.

Helt fel.

Den är ororelaterad.

Vi känner oro. Som i och för sig rent kliniskt ger stressymptom i form av trötthet, hjärtklappning, ont i kroppen, tinnitus osv.

Vi känner oro. Allt från företagets framtid, barnens väl o ve, äktenskapet, ekonomi eller vad som.

Vi har så många vägar att välja, så många val att göra. För 20 år sedan fanns inte så många valmöjligheter. Och vi har inte vant oss att göra alla dessa val. Därav oro.

Kan vi hädanefter kalla saker vid sitt rätta namn?

Oro.

Att omyndighetsförklara människor

Det här dravlet med feminism är inte min grej. Jag tar vad jag vill ha av män, vare sig det handlar om löner, intellektuell stimulans eller praktisk förmåga. Och ger det jag vill ge. Ingen big deal för mig.

Men det finns en vän kvinnor som utsätts för omyndighetsförklaring.

Det var en gång en mäklarassistent på en liten ort. En dag bad hon sin manlige chef om att få gå upp i arbetstid, från 50 till 75%. Behovet visste hon fanns, och för att känna att hon kunde försörja sig helt och hållet utan sambons ständiga ekonomiska hjälp.

Hon tjatade och tjatade. Och så en dag sa chefen att det var ok. Strålande glad sprang hon hem till sambon och berättade.

Men det visste redan sambon. För han hade tidigare under dagen fått ett samtal från hennes chef. Chefen undrade om sambon tyckte det var okey att hon gick upp i tid. Eller om sambon kände att han behövde henne bättre hemma med städ, tvätt, och matlagning.

Jag skulle lätt kunna undvara världen människor som missat vissa grundläggande respektregler. Och är övertygad att åklagaren skulle lägga ner eventuellt åtal för överlagt mord.

När det otänkbara händer

Så har det hänt igen.

För ett och ett halvt år sedan dog en mamma i yngstasonens hockeylag. Hjärnblödning.

I morse dog en pappa. Hjärtattack.

Hur trovärdig låter jag när mina tröstande ord säger att det är jätteovanligt att föräldrar dör när man är 13 år?

Vi pratar. Han skriver en hälsning på Facebook.

För yngstasonen kommer nu återigen alla frågor.

Orolig och ledsen ska han igenom det igen.

Pesto på skolans vis.

Yngstasonen hade hemkunskap i plugget idag. Han skickade en jättesmarrig bild på peston som han hittade i kylen.

Pesto med levande saker i.

Kändishet!

Den 27 april tar jag mig en sväng till bibblan i Ljungby.

Sutarn kåserar!

Ingen aning vem det är. Men hela stan är tapetserad med honom. En världsartist på isen som jag missat.

Från amatör till proffs

Jag har nån slags hatkärlek till engagerade föreningsmänniskor.

Jag vet att utan dessa skulle ungdomsidrott knappast existera. De lägger hela sin själ och sitt hjärta för klubben. Lojala. I vått o torrt.

Men ofta önskar jag att de tog av sig skygglapparna, och nyfiket tog intryck av andra klubbars verksamhet. Finns det andra, bättre vägar att gå för vår klubb? Kan vi vara lite självkritiska?

Yngstasonens klubb står inför ett vägval. Det har i år skett förändringar som känns jättebra. Jag hoppas o tror att nästa kan bli ännu bättre.

Bara fler vill och vågar hoppa. Ta av sig öronkåporna och ögonbindeln.

Exotisk mat. För mina barn

Jag växte upp på 60-talet. Jag åt så kallad husmanskost jämt. Morfars potatis, morötter,rödbetor, dill och persilja. Fläsk, wermlandskorv, rotmos, strömming, kotletter, kåldolmar.

Så såg det ut.

Utom när det var fredagsmys. Då var det grillad kyckling från Domus och pommes frites. Så häftigt, så jäkla annorlunda.

Mina barn kan allt - precis all världens matlagning har de fått. För att det är så jäkla roligt och spännande med världens mat.

Och idag tillbringade jag 4 timmar för att ge dom det jag vet är guldguldmat. Husmanskost. De hoppar jämfota och fylls av glädjetårar när jag snackar kalvrullader i gräddsås, kokta morötter o snabbinlagd ättiksgurka.

Det krävs en halv dag att ge husmanskost till barn och sig själv. Men fyfaan va det är värt det!

Dagens bästa kund på Ica i Ljungby.

Jo vi drog ju iväg 45 mil till Ljungby idag. Mellansonen går sista året på hockeygymnasim där.

De hade som vanligt samling 2 tim innan match, och då passade Mannen o jag på att proppa kyl o frys med mat. Överrasknings moment typ.

Efter matchen sa vi puss o kram utanför hockeyhallen och drog 45 mil hem.

Jag har hittills fått 3 sms om hur glad han blir när han öppnar kyl o frysdörren.

Jag är så tacksam att ha en sån son.

En god morgon

30 mil klara. Bara 60 kvar.

Koll. As usually.

Två saker smack smack:

Äldstasonen testades och fick jobbet. No problem.

Grannen är tillfångatagen och i förvar. No problem.

Men Mannen - han känns lite hal idag. Han döljer något. Typ att vi drar 90 mil t o r imorgon till mellansonen. Inte mig emot. Jag är förberedd. 19 matlådor gjorde jag idag. Utifall magkänslan slår in igen.

Bakom finfasaden

För exakt 1 år sedan uppmärksammade jag en familj som också bor här på gräddadressen.

Pappan uppförde sig helt oacceptabelt mot frun och de tre små barnen. Hoten och okvädningsorden haglade.

Barnen. Det var det enda jag kunde tänka på i en vecka.

Jag ringde inte soc, eftersom jag vet att de automatiskt måste tillsätta en utredning om en anmälan kommer in. En sån utredning kan ta flera år, och att omhänderta barn från vårdnadshavare är mycket, mycket svårare än vad gemene man tror. Under tiden far barnen ofta ännu mer illa av sin plågoande.

Jag ringde BVC. Fick tag på rätt områdeskvinna, beskrev situationen, samt talade om konkret vad jag ansåg dem behöva göra. Hon var väldigt tacksam att jag ringde, detta skulle hon personligen följa upp noggrant. Hon lovade mig att jag kunde släppa min oro. De tog över nu.

Bullshit.

Idag - ett år senare ringer polisen och förhör mig. Det har startats en allvarlig brottsutredning kring mannen.
Polisen är rabiata på BVC. Om de följt upp detta hade mycket kunnat förhindrats.
De får inte tag på mannen. Kan de få spana från mitt hus idag när/om han dyker upp? Det är av yttersta vikt att de kan gripa honom.
Klart de får.

Fy faan säger jag. 3 små barn och en värnlös mamma. Lever ni? Eller har ni just nu fullt upp att bara orka överleva på nån kvinnojour?

Jag kommer vittna arslet av mig när han grips. Det är det minsta jag kan göra.

Gratis talgbollar

Det är bistra tider för småfåglarna.

Inte här. Hos mig är de så feta att de rullar fram.

Man tar bara ut teverumsmattan och ruskar av den en gång i veckan.

En hög av diverse nötter, morotsbitar, chokladgodisar, chips och popcorn bildas.

Man riktigt hör hur de busvisslar till varandra. Nu städar kärringen igen.

En stackars ovårdad växt

Den här behöver hjälp. En total makeover.

Nyfrisserad

Nu har det hänt. Från en yvig liten bebis, till ett riktigt träd.

Yngstasonen planterade en citronkärna i en pyttekruka för drygt 3 år sedan.

Och nu var den mogen att gå från en yvig citronbuske till värsta citronträdet. Värsta o värsta, man har väl sett vitalare träd då och då. Use your fantasi.

I somras när den bodde ute i södersol utvecklade den sylvassa taggar. Det är citronträdets naturliga sätt att överleva en hungrig elefant. Mig veterligen finns inte en endaste elefant på vår altan. Men det kan ju inte citonträdet veta.

Så i sommar är det dags att skörda citroner av bara helvete. Vi kommer inte ens behöva importera. Sverige kommer vara självförsörjande.

Att inte vända andra kinden till.

När jag som vanligt var på stora ICAbutiken igår - ja, jag är ekonomisk och daghandlar istället för veckohandlar, hur det går ihop ska jag berätta nån annan gång, så utövade jag KBT på en idiot.

Jag kör lungt och försiktigt på parkeringen, då plötsligt en bil börjar backa ut från en ficka. Jag noterar att föraren har noll koll på mig. Så jag lägger snabbt som faan i backen, hinner slänga ett öga i backspegeln, duttar till på tutan samtidigt som jag backar. Föraren fortsätter backa i samma tempo, fortfarande ovetandes om mig. Så för att slippa plåtskador på två bilar hänger jag mig på tutan.

Då först noterar karl´n mig. Han noterar även att jag är ensam i min bil. Och blond.

Han vräker sig ut och stövlar fram till min ruta som värsta Uberfuhrer, en ganska snygg sådan i min egen ålder. Jag elektrar ner min sidoruta. Vilket jag inte behövt gjort. Jag hade hört vad han skrek ändå.

Kärringar ska jävlar inte köra bil. Det var det snällaste han sa. Men han kom av sig, för jag satte upp ett sån´t skräckfyllt ansiktsuttryck med livrädda, uppspärrade, rådjursögon. Och så hörde jag mig säga:

Men herregud, är det meningen att du ska se ut så där? Eller kan dom göra något åt det tror du?

Och så lommade han iväg in i sin bil. Medan jag satt kvar och ojade mig oroligt. Lite lagom högt och blondinigt.

Nästa gång han tänker ge sig på en kärring kommer hans hjärna omedvetet säga ifrån, låt bli det. För du blev ju så ägd och helt ställd förra gången.

Jag älskar KBT. Tanke - Känsla - Handling

Står det vänster så tar han höger.

Äldstasonen - 21 i år - har alltid gått sina egna vägar.

Han har aldrig gjort som jag sagt. Utan precis tvärtom. Och det har satt sina spår i mig i form av magsår, hjärtattacker, hjärnblödning och högt blodtryck. I 20 år.

Och nu sitter jag här med facit och kan konstatera att jag har en son som är något utöver det vanliga.

Han började jobba kvällar och helger på ett mobilföretag i åk 8. Sålde så bra, att företaget valde att blunda för att han enligt lag egentligen var för ung för dessa sena arbetstider.
3 somrar i rad jobbade han som brevbärare på statliga (nåja) posten. Gick ut gymnasiet med stipendium, skaffade ett heltidsjobb direkt inom telecom, blev fastanställd i januari. På helgerna har han och tjejen jobbat extra på 2 skidanläggningar, alltifrån receptionen till disken, liften och skiddagis. Hunnit med vänner o fester, långväga resor.

Och igår ringde de från Mobilbranschens Finkvarter och uppmanade honom att söka en tjänst hos dom.

Så idag klockan 16 lämnar han över sitt CV och träffar Finchefen på Finföretaget.

Headhuntad. 20 år ung.

Ni som har barn som inte följer mallen, som har klippkort på barnakuten, som grundskolan lagt många tusenlappar i form av telefonsamtal till vårdnadshavare, som oroar er för vad grannskapet ska utsättas för idag av sonen:

Grattis, ni har fått det bästa. En sån som får hjulen att snurra, nyfiket och målmedvetet.

Då slår det mig att jag har två söner till. Som alltid gjort som de blivit tillsagda. Som följer mallen. Som aldrig åsamkat mig minsta förhöjda hjärtslag.

Herregud. Det är ju dom jag ska vara orolig över.

Insikt

Idag har jag ställt två diagnoser på mig själv.

Jag är dement och bulimiker.

För jag har ätit konstatant idag. Allt från brunch, kaffe kaka, bamsemiddag, en påse ostbågar och nu smågodis.

Och glömt att kräkas upp alltihop.

Att reagera ologiskt

I andra familjer kan man befinna sig " mellan två jobb".

I den här familjen befinner vi oss istället mellan träning och match. Jämt.

Så lunch och middagar serveras med en tidsmarginal på max 10 minuter. Annars jävlar rasar yngstasonens liv fullständigt ihop.

Så där stod jag idag me middan klar. Vi satte oss till bords, då yngstasonen bara skulle ta lite mer apelsinsky som laxen va tillredd i.

Nu har inte min traktörpanna något glaslock à 3 hg längre, för han tappade det i stengolvet.

Jag fick frispel, hungrig och ingen blodsockernivå överhuvudtaget. Han fick sån utskällning så jag blev rädd för mig själv. Hela familjen engagerades i glasplock, sopning, skyffel, dammsugning, dammsugning och dammsugning.

Efter det satte sig sonen vid ett eget bord och åt. Och sen packa han sina hockeymatchgrejor, slog igen ytterdörren och satte sig i bilen och vänta på sin älskade pappa som aldrig får sånna utbrott som jag kan få.

Så nu sitter jag här, mätt och skäms över mig själv. Och är antagligen okontant med sonen till påsk. För han är den mest långsinta människa jag vet.

Mammor pruttar aldrig.

Det har jag lärt mina 3 söner. Och det jag säger är ju sant, så där nånstans är vi.

Hanar däremot, de kan möka, lägga av en brakskit, fjärta eller prutta.

Möjligtvis kan honor släppa en liten luktfri fis.

Men nu har vi ett major problem. Vi var ju på finrestaurang igår, och till förrätt tog jag en delikat liten råbiff med pilgrimsmussla.
Till huvudrätt valde jag en vegetarisk tallrik (ja servitrisen undrade också över detta val av rått kött contra veganmat, hon förhörde sig 2 gånger).
Den vegetariska maten va magiskt god, med massor av grillade grönsaker och mandelpotatiskaka. Mycket olika lökar var det, det var soprent på min tallrik när den bars ut.

Men herrejävlar att dessa lökar ställt till det idag. Jag fiser oavbrutet och det stinker apa. Familjen har inte sett skymten av mig, vill inte utsätta dom för denna kräkvarninglukt. När är löken färdigfisen och över??

Huset är tomt, ligger i soffan med en kudde över näsan och lider.

Men det är ingenting mot vad den annars så glada citronbusken gör.

Den har tagit så illa vid sig av denna kräkgas, så den kräver omplantering pronto.

Han lyssnade på lilla jag.

Thank you Bore.

Nu kör vi så här ett bra tag.

Humanism till Egypt

Då vare klart. Egyptens president Mubarak har slängt in handduken.

30 år tog det och bli av med karln. 80 miljoner invånare kan hopefully andas ut. Burkor slängas, undantagstillstånd hävas, nya demokratiska val komma till stånd.

C.Bildt håller låg profil och hävdar att EU icke har lagt sig i Egyptens bästa, det är "deras förändring, deras val." Sure.

Och i nästa andetag räknar han upp vad Egypten nu primärt behöver hjälp med.

Men det som berör mig mest är när jag ser alla dessa hundratusentals människor fira på Kahrirtorget i Kairo. Och alla som intervjuas tackar Gud för Mubaraks avgång.

Det är väl för faan inte guds förtjänst att demokratin segrar? Har inte folket fattat att det är deras egen förtjänst i form av att man fullständigt ruttnade på denna gud som aldrig hjälpte dem, och man fick - gemensamt - ta i med hårdhandskarna och inte böja sig för en 2000 år gammal sägnen?

Egypten har en lååång resa framför sig. Och jäklar va kul när de inser att gud är sämst på demokrati. Gud har aldrig varit bra på sånt tyvärr.

Att inte ta efter.

Jag gillar min mamma.

Men jag vill inte bli som hon.

Jag vill inte som när hon var osminkad, bara dra på läppstift när hon skulle göra nåt ärende i centrum.

Eller bara sätta lite nagellack där det andra skavts bort, istället för att ta bort det.

Eller alltid kolla så spisen är avstängd innan man lämnar huset. Även fast den inte har används sen igår.

Idag har jag gjort exakt som min mamma.

Totalsågad

Nämen oj va sur kung Bore blev när jag trotsade hans ihärdiga behov av snöupptillhakan.

Då ligger det till så här käre Bore.

Jag blir ännu mer taggad att få dig på fall.

Så ikväll går traktorkärran till en mysig restaurang, där vi och andra trotsare njuter av värmen, levande ljus, varandras sällskap och himmelsk god mat.

Medan du står där utanför och skäms ögonen ur dig. Du skäms så mycket så imorgon släpper du fram sol och blå himmel.

Då är vi överrens. Så blir det serru.

För vem har man föräldramöten i skolan?

Kan nån endaste vettig människa berätta varför man har föräldramöten i skolan?

Sonen går gladeligen (nåja, trött är han) dit varje dag. Han trivs med klasskamrater, mat, lärare, lektioner och raster.

Och om jag märkte att något var fel, det vet man genom daglig ventilation, skulle jag kontakta skolan. Och om det osa mobbing skulle jag kontakta berörda föräldrar och tvinga dem till ett samtal elever och föräldrar emellan. Inte faan skulle jag gå omvägar runt rektorn eller lärare. Av mina tre söner har jag behövt kontakta en annan förälder en gång, och så vare bra med det.

Och om sonen gör nåt riktigt jävla dumt, får man ett telefonsamtal innan han ens hunnit slutföra det hela, tack för det. Tonåringar ska hållas i väldigt strama tyglar ett par år.

Allt som rör skolans verksamhet och sonens utbildning, finns på skolans schoolsoft. Läxor,provdagar,resultat,idrottsdagar,skolk,personliga kommentarer kring lektioner,lunchmenyer,nya medarbetare,temadagar,matsäck,utflykter, -you name it.

Jag träffar mentorn två gånger per läsår à 45 min för korrigeringar i utbildningen.

Kan det vara för att vi föräldrar och mentorer ska notera vilka som INTE kommer på föräldramötena? Så vi andra kan slå oss på bröstet för vi BRYR OSS JU MER. Bullshit.
Eller att vi kan prata lite skit om andra ungar i pausen?
Eller för att sitta och våndas fem minuter innan någon böjer sig för mentortrycket och sköter anteckningarna - som ändå genom mentorerna skrivs in på schoolsoft?

Jag har gjort ett aktivt skolval. Har jag några funderingar eller invändningar tar jag det med berörda.

Precis som det fungerar i verkliga livet.

Att besegra en fiende

Eftersom kung Bore bara tar o tar från mig just nu som värsta bortskämda egotrippade snorunge, och för att jag vägrar spänna på mig laggen och skida ner till ICA, så blev det kyl o frys-rensning till middag.

Oj va sur han ska va. För det blev värsta bästa torsdagsmidda'n i mannaminne.

Smörstekt bladspenat med riven parmesan toppat med valnötter, testa - ni dör av välbehag.

Egenmarinerade tigerräkor, med lot of koriander. Sexigt.

Vitlöksfrästa färska champinjoner. Man går igång.

Jojo. Kung Bore bör helt tappat fattningen efter detta. Han lägger sig platt. Schack och matt.

Löften

Imorse vid halv sju,när jag tanka bilen så hela krediten gick åt, passade jag på att köpa tre säckar ved.

Utanför satt en kille i snickarbrallor och käkade frukost, en grillad korv.

När han såg att jag skulle lassa in ved tryckte han in resterande korv, flög fram och sa att han mer än gärna högg i och slängde in säckarna i kärran.

Jag blir alltid så fånig när någon erbjuder mig hjälp, typ jag reder mig själv. Men eftersom jag blev lite knäsvag av denna uppenbarelse, och inte gärna svimma av framför Don Juan, tackade jag ja med ett fånigt pip.

Sen kunde jag inte hålla mig, utan frågade varför han flög upp till lilla mig. Såg jag helt hjälplös och ålderssvag ut, eller bara snygg liksom?

Killen sa nää du vet jag har ett nyårslöfte, jag ska göra 1 god gärning om dagen. Och ju tidigare jag får det gjort på da'n desto bättre.

Vilken hjälte. Så ung och så sund. Vi borde ta efter ungdomarna.

En tradig dag

Jag ringde till Mannen och sa att idag är det en tråkig dag, det händer ingenting.

Ojojoj sa Mannen och lät djupt deprimerad.

För det är när jag har tråkiga dagar jag tänker allt jag skulle vilja göra. Och verkställer för det mesta.

Så idag har jag tittat på olika tatueringar och var på min 40+kropp jag ska placera dom. Skickade ovanstående bild till Mannen, frågade vilken/vilka han gillade.

Skorna sa han. Ge faan i det andra.

Det är just sånna svar som sporrar och inspirerar mig! Nu har jag min gadd nästan klar i huvudet.

Namnbekymmer

Pratade med en kompis igår, vars kompis precis fått barn, en tös.

Jag frågade vad hon skulle heta. Men det borde jag inte gjort, för hon ska heta Dagny.

Dagny - satan i gatan vilket tråkigt, och fult namn. Försöker hjälpa stackars tösen med nickname, tänker Daggi eller Daggy, eller kanske Dagge.

Man ska sova på bekymmer, för imorse kom jag på att om man drar isär namnet så blir det
Dag Ny. Då blev det ett vackert namn i min värld. Så ska jag kalla henne.

Dag Ny.

Storleken KAN påverka(s)

Jamen nu ska ni få höra, jag slog på tvn under lunchen, det var en amerikansk pratshow med 4 läkare i panelen. De diskuterade hur män kan påverka sin penislängd!?

En man som har 20 kg övervikt, upplever sin snorre 2,5 cm kortare. Även en utomstående betraktare (torra jänkarläkarna sa så ) upplever detsamma.

Det är då jag börjar associera.

Jag har en granne som drar runt på minst 20 kg extra. Oj då

Eller en hockeyfarsa som är så sjukligt snorfet, så hans knän har pajat av 100 kg extra. Jamen då måste ju hans kön typ gå in i magen, så det bara blir ett hål liksom.

Å andra sidan ser jag en man nästan dagligen, som är så mager att nästa gång ska jag kolla om han inte har en stor rul  ner till knät.

Ni vet det där med stora händer/fötter osv..nää det här tror jag på. Att den liksom kan bli mindre. Det blir roligare på nåt vis.

Nu kommer inte jag kunna sluta tänka på det här. Ever.

Låt det gå fort nu

Jag längtar ihjäl mig. Min sanddyna. Tylöstrand. Vecka 30. Varje år.

Kan inte världens största hårfön ta bort snön, låta våren komma rekordtidigt i år.

Jag vill jättehårt.

Man tager va man får

Jag vet ju inte hur det går till i andra familjer när man går på bio, men så här går det till för mig och Mannen:

Först kollar man yngstasonens lämnahämtatider på hockeyträningen.

Sen kollar man den lokala biohandlarn's utbud och synkar med ovanstående.

Har vi tur visas någon bra, spännande, aktuell, rolig, eftertänksam rulle. Har man otur blir det en animerad barnfilm. Riktig jävla otur - ja då blir det en svensk 3Dfilm som är textad på svenska - ni fattar.

På en skala på 1-5, där 5 är topptoppJohnny Deep så blev det en svag 2a ikväll tror jag.

Änglagård 3.

Men eftersom Dif hockey lagt ner verksamheten pga LG-hockey Games, så får det bli så.

Alpina VM och en streber

Super-G idag med Anja.

Anja ska satsa allt säger hon. Bara medalj räknas.

Ja vad annars?? Det är väl alla landslagsidrottares förbannade plikt att gå för medalj, no matter vilken idrott det än må vara. Utom friidrottare. Där är man fortfarande nöjd att bara delta. Och få stretcha 2 tim efteråt.

Dagens Super-G backe är tydligen som en hockeyis. Fast vertikal.

Tänk att köra sitt fortaste fortaste då. Köör girl's.

Och Foppas fot har fått arbetstillstånd. Foppa himself framåt fredag.

Vi kan alla konstatera att han icke gör denna fyrtielfte comeback för stålarna. Bara 80 tusenlappar per match. Ingenting i NHL.

Men det är ju en helt annan historia.

ICAbesök

Slängde på mig joggingbrallorna och sladda ner till ICA, för tvättmedlet var sopslut.

Står tålmodigt där i kassakön, när jag upptäcker en rul runt vaden. Inser att det är strumpan jag letade efter, men som inte ville hittas innan jag for. Jag vill inte riskera att den bara ramlar ut när jag lassar upp tvättmedlet på bandet, så jag börjar skaka på benet. Lite mycket kanske, för den gör en volt i luften innan den landar där på ICAgolvet.

Fast det var inte strumpjäveln. Det var en svart spetstrosa som låg där.

Då hör jag mannen bakom mig förvånat utbrista; "Hur faan lyckades du me de där?!"

Och så hör jag mig själv förklara för en främmande karl varför det ligger ett par svarta spetstrosor där på ICA.

Ibland vill man bara ta bort sig själv.

Min grannman.

Imorse när jag hasa ut och hämtade tidningen runt halv sju, stod grannmannen och stirrade trött på sin hund. Som att han genom telepati skulle få den att kissa snabbt.
Vi nickade till varandra och så hasa jag in igen.

Två minuter senare ringer det på dörren och utanför står grannmannen. Han är vansinnig nu. För han köpte minsann 20 liter mjölk häromdan, och nu fanns inte ens en liten skvätt kvar till hans överlevadagen-latte. Kunde han få en skvätt?

Är det inte mjölk som fattas honom, så brukar det vara en diskmaskintablett, några kaffebönor, lite mjöl, eller ett ägg eller två.

Å vad jag gillar sånna grannar!

Önskar jag själv va likadan.

Spontanitet som bara tynger

Yngstasonen har under några år haft en hjälptränare i hockey som han störtgillar. Så förvann hjälptränaren till USA 2 år, för att träna andra. I år är han tillbaka, och yngstasonen har honom som huvudtränare nu.

Den här tränaren ger allt. Han lever hockey. Och då menar jag det.

Så springer jag på en sak som jag vet tränaren skulle bli mycket glad att få. Och utan eftertanke köper jag den. Glad känner jag mig.

Så infinner sig Jante i mitt huvud.

Vad ska folk säga. Hon smörar, hon vill se sonen förfördelad, hon köper plats o speltid till sonen.

Så efter 4 veckors tänkande, ruttnar jag på mig själv och presenten som åkt runt i bilen lika länge. Smsar tränaren om ett diskret överlämnande så ingen märker. Så jävla Jante.

Tränaren blir verkligen glad över den personliga presenten, precis som jag visste. Och så hör jag mig säga:

Asså inge jävla smörande nu för sonen.

Jag ber om ursäkt att glädja en vän. Helt sjukt.

Still learning 40+

Jag raljerade idag att C Gynning roar sig med ett experiment i 1 veckas tid. (hon ska vara helt osminkad 24/7) För hennes pojkvän sagt att hon är råsnygg naturelle.

Jamen hallå. 32 bast, bästa åldern, inga rynkor, inga linser, inga hängande ögonlock, ingen argrynka mellan ögonen.

Vilken utmaning liksom.

Ända till min man borrar sina ögon in i mina och säger:

Om du kunde fatta hur snygg du också är osminkad.

Jag går förstummad till spegeln och tar en titt på mitt osminkade fejs.

Jävlar va rätt han har. Det här är ju jag. Helt levande o full med liv.

Världens kosmetikaförsäljning omsätter miljardersmiljarders. Jag har just minskat deras årsomsättning med 1 miljard.

Arv o miljö

Mellansonen ringde o undrade hur man tillagade färdigrillade kycklingklubbor.

Jag tycker jag gjort mitt bästa i logiskt tänkande under 18 år.

Jag måste jobba hårdare. Mycket hårdare.

Avståndstagande

Yngstasonen har hockeymatch ikväll.

Jag ska ha mina svarta kickerkängor med gula skosnören. Så ingen annan förälder får för sig att sätta sig bredvid mig.

Hockeyföräldrar är det tradigaste, sorgligaste, mest mittbarnfixerade som finns.

Men jag är en bra hockeyförälder. Annars skulle väl de också ha kickerkängor?

Lön för mödan - not.

Jag skaffade linser för någon månad sedan, istället för läsglasögon.
Gud så skönt att kunna läsa tidningar, restaurangnotor (var dricks o signatur skulle anges, så illa var det) och en massa annat - utan att alltid knöa med glasögon.

Min man blev så inspirerad att han glad i hågen gick till optikern, och senare på linsträning. Ja man gör det, lär sig sätta in o ta ut de små silikonbitarna.

Min linsträning tog en kvart.

Mannen höll på 50 min innan han fick in den ena, och ytterligare en kvart med den andra. Sen skulle de tas ut, tog en kvart. Därefter ville optikern att han skulle göra om proceduren. Men då hade han redan bestämt sig för att fortsätta med läsglasögon från Åhléns.

För vet ni - när han väl fått in linserna var världen suddigare än någonsin. Vilket trauma.

Ge och ta typ

Idag föll domen mot 16-åringen som blev testosteronhög och slog ner domaren under en hockeymatch. Han spelar inte mer i serien denna säss.

Idag föll domen mot en domare som blev nerslagen av en 16-åring i en hockeymatch. Avstängd tills vidare pga rasistiska inlägg på f.b

Herregud.