Fördelen att vara 40jätte+, är att man selekterar andra vuxna.
Man bara bestämmer sig att fullständigt avstå från människor man inte mår bra av. Sånna där som slukar så mycket energi så man får slänga sig i soffan 10 minuter och powernappa varje gång man springer på dom.
Den biten klarar jag bra nu. Bort med den och den. Nada problema.
Men det finns en pappa i yngstasonens hockeylag som gör mig till en neanderthalare.
Jag ser honom ca 6 dagar i veckan. Döpt honom till Skitman. Peppar mig själv att vara vuxen och utbildad att klara av den här fullständigt hjärndöda människan, jag ska bara le, säga hejhej och gå vidare.
Hell I do. Jag ser rött. Ger dödens blickar. Jag har stoneface, varenda rynka slätas ut. Vänder demonstrativt bort mitt huvud, med en kräkreflexgrimas som sista syn till Skitman.
Jag måste, måste skärpa mig. Larvigt och omoget av mig. För han kommer ändå aldrig fatta va osympatisk han är. För han är född hjärtlös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar