Men det har jag inte. Jag har nämligen inget lokalsinne överhuvudtaget. Noll koll. Och det är skitjobbigt och stressande, inte bara för mig. Alla i min närhet drabbas.
Alla 3 sönerna har växt upp med att sitta i bilen och hålla båda tummarna att hamna i rätt ishall vid bortamatcher.
I helgen var jag på Stockmans i Helsingfors.
Alla stora varuhus har flera ingångar, mycket besvärligt för sånna som mig.
Jag är noga med att konstatera att jag går in vid HERRavdelningen, och måste gå ut vid densamma, annars är jag lost från den enda gatan så jag hittar tillbaka till hotellet.
Men efter 1 timme på Stockmans 7 våningar, så är herravdelningen nedlagd. Puts väck. Så jävla taskigt att lägga ner den precis när jag är där.
Får således gå ut vid väskavdelningen. Och det är ICKE min hotellgata jag är på. Går lite fram och tillbaka, men min gata är också nedlagd. Finnjävlar.
Så det slutar som 1000 gånger förut i mitt liv. Får ta en taxi 200 skitmetrar till hotellet. Inget man rusar till Mannen och erkänner. Händer alltför ofta för att han ska se det komiska i det.
På flygplatsen, på väg till gaten, slinker vi in på typ Pressbyrån modell mindre. Mannen handlar snabbt och väntar utanför medan jag velar mellan Marabouchoklad eller salta fiskar. Det blir firrar, betalar och går ut.
Känner ICKE igen mig, gaten låg ju förfaan precis utanför. Nedlagd.
Får ringa Mannen. Som stönar. Han har haft ögonen på mig hela tiden. Jag har gått ut vid den andra ingången. Skitbutik. Så liten och måste ha två ingångar.
Så sammanfattar Mannen:
- Det enda stället du med säkerhet inte går vilse på är när du går på toaletten. För där finns ju bara en dörr ut oftast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar