Nu kör jag utan omskrivningar:
Svensk ungdomshockey behöver 112-hjälp i Småland. Vi pratar J20 SuperElit.
Det finns en sportchef in the middle of no where, typ 10 mil från civilisationen, som lever i tron att han är bra. Att han utvecklar och inspirerar unga spelare.
Och hur ska han någonsin förstå att han är så passé så vänstertrafik känns mer modernt? Att han är så illa omtyckt av varenda vettig spelare med stake i laget?
Han gnäller som småbarn på spelare som flyttar från skitklubben till klubbar där tränare och sportchef för en dialog med sina killar.
Hans sommarbrev på klubbens hemsida bara bekräftar hans sociala, sportsliga, emotionella och professionella inkompetens.
Den här småländska sportchefen har aldrig pratat med sina spelare. Han har valt en lagledare som sitter på kåken just nu för hustrumisshandel. Så går snacket bland spelarna i alla fall, tillräckligt.
Han har utsett en materialare till killarna som umgås med brevbäraren som snor brev från
spelarna. Fast han snor bara brev med pengar och trisslotter i.
Han spyr galla över killar som är tillräckligt starka att dra därifrån.
Och kommer aldrig förstå. För han lever i tron att han är en bra sportchef.
Men som man bäddar får man ligga. Sorry Jerry Bärry. Ditt bäst-före-datum har gått ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar