När jag som vanligt var på stora ICAbutiken igår - ja, jag är ekonomisk och daghandlar istället för veckohandlar, hur det går ihop ska jag berätta nån annan gång, så utövade jag KBT på en idiot.
Jag kör lungt och försiktigt på parkeringen, då plötsligt en bil börjar backa ut från en ficka. Jag noterar att föraren har noll koll på mig. Så jag lägger snabbt som faan i backen, hinner slänga ett öga i backspegeln, duttar till på tutan samtidigt som jag backar. Föraren fortsätter backa i samma tempo, fortfarande ovetandes om mig. Så för att slippa plåtskador på två bilar hänger jag mig på tutan.
Då först noterar karl´n mig. Han noterar även att jag är ensam i min bil. Och blond.
Han vräker sig ut och stövlar fram till min ruta som värsta Uberfuhrer, en ganska snygg sådan i min egen ålder. Jag elektrar ner min sidoruta. Vilket jag inte behövt gjort. Jag hade hört vad han skrek ändå.
Kärringar ska jävlar inte köra bil. Det var det snällaste han sa. Men han kom av sig, för jag satte upp ett sån´t skräckfyllt ansiktsuttryck med livrädda, uppspärrade, rådjursögon. Och så hörde jag mig säga:
Men herregud, är det meningen att du ska se ut så där? Eller kan dom göra något åt det tror du?
Och så lommade han iväg in i sin bil. Medan jag satt kvar och ojade mig oroligt. Lite lagom högt och blondinigt.
Nästa gång han tänker ge sig på en kärring kommer hans hjärna omedvetet säga ifrån, låt bli det. För du blev ju så ägd och helt ställd förra gången.
Jag älskar KBT. Tanke - Känsla - Handling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar