Att omyndighetsförklara människor

Det här dravlet med feminism är inte min grej. Jag tar vad jag vill ha av män, vare sig det handlar om löner, intellektuell stimulans eller praktisk förmåga. Och ger det jag vill ge. Ingen big deal för mig.

Men det finns en vän kvinnor som utsätts för omyndighetsförklaring.

Det var en gång en mäklarassistent på en liten ort. En dag bad hon sin manlige chef om att få gå upp i arbetstid, från 50 till 75%. Behovet visste hon fanns, och för att känna att hon kunde försörja sig helt och hållet utan sambons ständiga ekonomiska hjälp.

Hon tjatade och tjatade. Och så en dag sa chefen att det var ok. Strålande glad sprang hon hem till sambon och berättade.

Men det visste redan sambon. För han hade tidigare under dagen fått ett samtal från hennes chef. Chefen undrade om sambon tyckte det var okey att hon gick upp i tid. Eller om sambon kände att han behövde henne bättre hemma med städ, tvätt, och matlagning.

Jag skulle lätt kunna undvara världen människor som missat vissa grundläggande respektregler. Och är övertygad att åklagaren skulle lägga ner eventuellt åtal för överlagt mord.