Då vare klart. Egyptens president Mubarak har slängt in handduken.
30 år tog det och bli av med karln. 80 miljoner invånare kan hopefully andas ut. Burkor slängas, undantagstillstånd hävas, nya demokratiska val komma till stånd.
C.Bildt håller låg profil och hävdar att EU icke har lagt sig i Egyptens bästa, det är "deras förändring, deras val." Sure.
Och i nästa andetag räknar han upp vad Egypten nu primärt behöver hjälp med.
Men det som berör mig mest är när jag ser alla dessa hundratusentals människor fira på Kahrirtorget i Kairo. Och alla som intervjuas tackar Gud för Mubaraks avgång.
Det är väl för faan inte guds förtjänst att demokratin segrar? Har inte folket fattat att det är deras egen förtjänst i form av att man fullständigt ruttnade på denna gud som aldrig hjälpte dem, och man fick - gemensamt - ta i med hårdhandskarna och inte böja sig för en 2000 år gammal sägnen?
Egypten har en lååång resa framför sig. Och jäklar va kul när de inser att gud är sämst på demokrati. Gud har aldrig varit bra på sånt tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar