Äldstasonen - 21 i år - har alltid gått sina egna vägar.
Han har aldrig gjort som jag sagt. Utan precis tvärtom. Och det har satt sina spår i mig i form av magsår, hjärtattacker, hjärnblödning och högt blodtryck. I 20 år.
Och nu sitter jag här med facit och kan konstatera att jag har en son som är något utöver det vanliga.
Han började jobba kvällar och helger på ett mobilföretag i åk 8. Sålde så bra, att företaget valde att blunda för att han enligt lag egentligen var för ung för dessa sena arbetstider.
3 somrar i rad jobbade han som brevbärare på statliga (nåja) posten. Gick ut gymnasiet med stipendium, skaffade ett heltidsjobb direkt inom telecom, blev fastanställd i januari. På helgerna har han och tjejen jobbat extra på 2 skidanläggningar, alltifrån receptionen till disken, liften och skiddagis. Hunnit med vänner o fester, långväga resor.
Och igår ringde de från Mobilbranschens Finkvarter och uppmanade honom att söka en tjänst hos dom.
Så idag klockan 16 lämnar han över sitt CV och träffar Finchefen på Finföretaget.
Headhuntad. 20 år ung.
Ni som har barn som inte följer mallen, som har klippkort på barnakuten, som grundskolan lagt många tusenlappar i form av telefonsamtal till vårdnadshavare, som oroar er för vad grannskapet ska utsättas för idag av sonen:
Grattis, ni har fått det bästa. En sån som får hjulen att snurra, nyfiket och målmedvetet.
Då slår det mig att jag har två söner till. Som alltid gjort som de blivit tillsagda. Som följer mallen. Som aldrig åsamkat mig minsta förhöjda hjärtslag.
Herregud. Det är ju dom jag ska vara orolig över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar