I andra familjer kan man befinna sig " mellan två jobb".
I den här familjen befinner vi oss istället mellan träning och match. Jämt.
Så lunch och middagar serveras med en tidsmarginal på max 10 minuter. Annars jävlar rasar yngstasonens liv fullständigt ihop.
Så där stod jag idag me middan klar. Vi satte oss till bords, då yngstasonen bara skulle ta lite mer apelsinsky som laxen va tillredd i.
Nu har inte min traktörpanna något glaslock à 3 hg längre, för han tappade det i stengolvet.
Jag fick frispel, hungrig och ingen blodsockernivå överhuvudtaget. Han fick sån utskällning så jag blev rädd för mig själv. Hela familjen engagerades i glasplock, sopning, skyffel, dammsugning, dammsugning och dammsugning.
Efter det satte sig sonen vid ett eget bord och åt. Och sen packa han sina hockeymatchgrejor, slog igen ytterdörren och satte sig i bilen och vänta på sin älskade pappa som aldrig får sånna utbrott som jag kan få.
Så nu sitter jag här, mätt och skäms över mig själv. Och är antagligen okontant med sonen till påsk. För han är den mest långsinta människa jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar