Yngstasonen har under några år haft en hjälptränare i hockey som han störtgillar. Så förvann hjälptränaren till USA 2 år, för att träna andra. I år är han tillbaka, och yngstasonen har honom som huvudtränare nu.
Den här tränaren ger allt. Han lever hockey. Och då menar jag det.
Så springer jag på en sak som jag vet tränaren skulle bli mycket glad att få. Och utan eftertanke köper jag den. Glad känner jag mig.
Så infinner sig Jante i mitt huvud.
Vad ska folk säga. Hon smörar, hon vill se sonen förfördelad, hon köper plats o speltid till sonen.
Så efter 4 veckors tänkande, ruttnar jag på mig själv och presenten som åkt runt i bilen lika länge. Smsar tränaren om ett diskret överlämnande så ingen märker. Så jävla Jante.
Tränaren blir verkligen glad över den personliga presenten, precis som jag visste. Och så hör jag mig säga:
Asså inge jävla smörande nu för sonen.
Jag ber om ursäkt att glädja en vän. Helt sjukt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar