Jag har nån slags hatkärlek till engagerade föreningsmänniskor.
Jag vet att utan dessa skulle ungdomsidrott knappast existera. De lägger hela sin själ och sitt hjärta för klubben. Lojala. I vått o torrt.
Men ofta önskar jag att de tog av sig skygglapparna, och nyfiket tog intryck av andra klubbars verksamhet. Finns det andra, bättre vägar att gå för vår klubb? Kan vi vara lite självkritiska?
Yngstasonens klubb står inför ett vägval. Det har i år skett förändringar som känns jättebra. Jag hoppas o tror att nästa kan bli ännu bättre.
Bara fler vill och vågar hoppa. Ta av sig öronkåporna och ögonbindeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar