För exakt 1 år sedan uppmärksammade jag en familj som också bor här på gräddadressen.
Pappan uppförde sig helt oacceptabelt mot frun och de tre små barnen. Hoten och okvädningsorden haglade.
Barnen. Det var det enda jag kunde tänka på i en vecka.
Jag ringde inte soc, eftersom jag vet att de automatiskt måste tillsätta en utredning om en anmälan kommer in. En sån utredning kan ta flera år, och att omhänderta barn från vårdnadshavare är mycket, mycket svårare än vad gemene man tror. Under tiden far barnen ofta ännu mer illa av sin plågoande.
Jag ringde BVC. Fick tag på rätt områdeskvinna, beskrev situationen, samt talade om konkret vad jag ansåg dem behöva göra. Hon var väldigt tacksam att jag ringde, detta skulle hon personligen följa upp noggrant. Hon lovade mig att jag kunde släppa min oro. De tog över nu.
Bullshit.
Idag - ett år senare ringer polisen och förhör mig. Det har startats en allvarlig brottsutredning kring mannen.
Polisen är rabiata på BVC. Om de följt upp detta hade mycket kunnat förhindrats.
De får inte tag på mannen. Kan de få spana från mitt hus idag när/om han dyker upp? Det är av yttersta vikt att de kan gripa honom.
Klart de får.
Fy faan säger jag. 3 små barn och en värnlös mamma. Lever ni? Eller har ni just nu fullt upp att bara orka överleva på nån kvinnojour?
Jag kommer vittna arslet av mig när han grips. Det är det minsta jag kan göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar